Idag är det två år sedan pappa dog. Han fick cancer i bukspottskörteln och en månad efter beskedet lämnade han oss. Eftersom min mamma dog redan när jag var 11 år så kom pappas och min relation betydde desto mer. Pappa var den som sopade allt under mattan och ville att allt skulle vara bra hela tiden. Så mammas död var inget vi bearbetade som familj. Jag förstod tidigt att jag var tvungen att klara mig själv, fast jag hade en förälder. Jag var den som gick min egen väg och som aldrig kunde vara tyst om jag upplevde dåliga känslor. Pappa var den som kunde slänga ut skräp från…