Bittertinktur – inspirerad av svenskdroppar

Svenskdroppar är en klassisk bitter örttinktur med rötter djupt förankrade i den europeiska örtmedicinen. Receptet brukar spåras tillbaka till 1500-talet och den tidens läkekonst, och har under århundradena tagit olika former. I Sverige utvecklades det vidare och kom så småningom att kallas just svenskdroppar.

Under 1900-talet väcktes intresset på nytt, mycket tack vare den österrikiska ört­kännaren Maria Treben, som lyfte fram tinkturen och gjorde den känd för en ny generation.

Men det som i grunden ger svenskdroppar sin karaktär är inte ett specifikt recept, utan de bittra örterna och de ämnen de innehåller.

Bitterämnen är naturliga ämnen som finns i alla örter med bitter smak. Den bittra smaken är lätt att känna igen: provar man en bitter ört märker man ofta hur saliven snabbt börjar rinna till. Det är kroppens sätt att signalera att matsmältningen har satts i gång, redan innan maten ens har nått magen.

När bitterämnen når kroppen stimuleras utsöndringen av matsmältningsvätskor i flera delar av matsmältningssystemet, bland annat i munnen, magen, levern och bukspottkörteln. Detta bidrar till att maten kan brytas ner mer effektivt och att näringsupptaget fungerar bättre. Den ökade aktiviteten i matsmältningen påverkar också cirkulationen.

Exempel på örter som är rika på bitterämnen är malört, maskros och rölleka. För bästa verkan tas bitterörter vanligtvis en stund före måltid, så att kroppen får möjlighet att förbereda sig. Det är också viktigt att tinkturen får behålla sin bittra smak, den ska inte sötas, eftersom det är just beskan som bär funktionen.

Den bittertinktur jag gör är inte ett recept på klassiska svenskdroppar, utan snarare inspirerad av traditionen bakom dem. Istället utgår jag från de beska örter som växer vilt i Sverige eller som går att odla här.

Under sommaren samlas de aktiva ämnena i örterna främst i blad, blommor och frön. Det är därför jag börjar med att plocka just dessa delar och låter dem dra i starksprit, så att ämnena kan lösas ut och bevaras i tinkturen. Det är dessa som sedan bildar grunden i min egen bittertinktur.

Malört Artemisia absinthium

Malört är en värdefull ört i blandningen på grund av dess höga innehåll av bitterämnen. Dessa ämnen hjälper matsmältningen genom att sätta igång produktionen av matsmältningsvätskor och galla. Den hjälper också till att öka tarmrörelserna.

Jag använder blommor och blad, och jag tycker de passar bäst i tinkturer. Malört använder jag också utvärtes, i oljor, eftersom den doftar så intensivt och gott.

Mariatistel Silybum marianum

Mariatistel är en växt som använts länge, framför allt för levern.
Alla delar av växten går att använda på olika sätt. Blommorna används till te, och fröna används oftast i tinkturer, liksom rötterna. Bladen kan ätas färska, till exempel i sallad, eller mixas till juice. Av fröna gör jag också ett te som får sjuda en stund och som har en jordig, nästan sötaktig smak.

Maria tistel hjälper levern att återhämta sig, bland annat genom att stödja gallflödet och leverns egen funktion.

I örten finns ett ämne som kallas silymarin, som är det man oftast pratar om när man pratar om växtens verkan. Det är ett samlingsnamn för flera ämnen som har studerats just för sina leverskyddande egenskaper.

Växten innehåller också fettsyror som anses kunna spela roll för hormonbalansen, och den har även använts traditionellt vid magbesvär.

Rölleka Achillea millefolium

Röllekans blad och blommor innehåller ämnen som verkar både sammandragande och antiseptiska.

Örten har ofta använts för att stödja matsmältningen. Den är aptitstimulerande, kramplindrande och kan hjälpa magen att arbeta lugnare och mer effektivt. Den är bra vid magont, gaser, orolig mage, vid magknip och diarré.

Rölleka innehåller bitterämnen som kopplats till leverns funktion, och den används för att stödja gallflöde och matsmältning.

Rölleka har använts för att läka små sår och skador, där örtens ämnen kan hjälpa till att stoppa blödningar och verka antiseptiskt när den appliceras på huden.

Rölleka har även använts vid menstruationsbesvär och för att stödja cirkulationen i livmodern.

Rölleka används oftast som te eller i tinktur. Jag plockar hela buketter, knyter ihop dem och låter dem torka upphängda. När buketterna är torra, repa jag av blommor och blad och blandar i det tillsammans med andra örter till ett sällskaps te.

Kvanne Angelica archangelica

Kvanne är en aromatisk och bitter ört som används för att stödja matsmältningen. Den stimulerar aptiten och hjälper kroppen att bilda matsmältningsvätskor, vilket kan minska besvär som gaser och orolig mage. Kvanne är också bra för sin kramplindrande verkan i mag- och tarmkanalen.

Utöver detta har kvannens aromatiska ämnen använts för att hämma tillväxten av bakterier och svampar, och den används också för att stärka immunförsvaret.

Jag använder främst bladen i te och tinkturer. Växten har en parfymerande smak som kan vara svår att tycka om, och därför använder jag bara små mängder blad av kvanne i mina teblandningar. Jag har testat att mjölksyra den för att kunna äta mer av den, och då fick den en mildare smak.

Kvanne är tvåårig och blommar först under sitt andra år. Under det första året bildar den främst blad och rot. Om roten skördas redan första året kommer plantan inte tillbaka. Roten kan grävas upp på hösten under växtens andra år. Efter blomningen sätter kvanne rikligt med frö och kan då ofta komma tillbaka genom självsådd.

Ringblomma Calendula officinalis

Ringblomma används, både som mat och läkeväxt. Blommorna kan användas färska i sallader, som dekoration, men också i te, salvor och tinkturer. Vi använder den i det mesta, för att piffa upp maten och ge färg till alla typer av te-blandningar.

Men den är kanske allra mest känd för sin användning utvärtes, både för huden, vid sår och irritationer.

Ringblomma används också för att stödja tarmens funktion och matsmältningen, särskilt vid känslig eller irriterad mage.

Växten innehåller ämnen som kopplas till kroppens eget försvar och används vid infektioner och inflammationer.

Hjärtstilla Leonurus cardiaca

Hjärtstilla är en bitter ört som traditionellt har värderats i många kulturer för sin långa koppling till kvinnors välbefinnande. Den används vid oro och hjärtklappning, och anses vara både lugnande och stärkande.

Hjärtstilla används vid ångest och förändringar i kroppen, till exempel i samband med stress eller mens.

Vid matsmältningsbesvär som hänger ihop med stress eller inre spänning kan den därför vara till stor hjälp. Hjärtstilla är alltså särskilt värdefull när det är just spänning och oro som ligger bakom besvären.

Jag använder främst blad och blommor av hjärtstilla, oftast i te eller tinktur.

Fänkål Foeniculum vulgare

Fänkål används för magen och matsmältningen och är särskilt känd för att lindra gaser, uppblåsthet och orolig mage. Fänkål är aptitstimulerande och används t för att hjälpa kroppen att bilda matsmältningsvätskor, vilket gör att maten tas om hand bättre.

Den används också vid kramp i magen och för att göra tarmrörelserna mjukare och mer regelbundna. Den har även kopplats till leverns och gallans funktion, särskilt när det gäller fettspjälkning.

Vi använder fänkål både färsk och torkad, till exempel i sallad, te och tinkturer. Bladen är goda i sallad, blommor och frön i te.

Under sommaren, när jag har plockat de örter jag vill använda som grund i min bittertinktur, brukar jag ibland blanda i fler örter som det finns gott om och som jag tycker passar i blandningen.

Jag hackar alla bladen lätt och lägger både blad och kronblad i en glasburk. Sedan fyller jag på med starksprit så att alla växtdelar täcks. Den första tiden rör jag om varje dag, så att inget ligger ovanför vätskan och riskerar att mögla.

Tidigast efter ungefär en månad kan man sila av örterna, men oftast låter jag dem stå längre och silar först under vintern. När tinkturen är silad häller jag upp den i mörka burkar eller flaskor och förvarar dem i rumstemperatur.

När det är dags blandar jag också i tinkturerna som är gjorda på rötter.

Rötterna

På hösten gräver jag upp rötterna, som jag vill ha med i min bittertinktur.

När jag skördar rötterna från en växt jag odlar, delar jag den på mitten med en spade, så att ena halvan får stå kvar och fortsätta växa, medan den andra används till tinkturen.

Det är viktigt att växten har fått växa på platsen i några år, så att den har hunnit utveckla starka rötter och kan återhämta sig efter skörden. Vi gräver upp rötter från röd solhatt, läkemalva, läkevändelrot och maskros. Men vi använder också blommorna från dessa växter, i tinkturen, som vi plockade under sommaren. 

Solhatt Echinacea purpurea

Röd solhatt används för att stödja kroppens immunförsvar. Den används ofta vid förkylningar, influensa och andra infektioner, men också när kroppen är trött och nedsatt efter sjukdom.

Växten har använts vid halsont, infektioner och inflammationer.

Röd solhatt innehåller ämnen som stimulerar kroppens eget försvar och har studerats för sin påverkan på hur kroppen hanterar virus och bakterier. Därför används den ofta i början av en infektion eller under perioder då man vill ge immunförsvaret extra stöd.

Vi använder både rot och blomma av röd solhatt. Blommorna plockas under sommaren och används till te och tinktur. Vi använder också blommorna som dekoration.

Läkemalva Althaea officinalis

Läkemalva är känd för sina lugnande och skyddande egenskaper. Blad, blommor och rötter är rika på slembildande ämnen, vilket gör att växten kan skydda och mjuka upp irriterade slemhinnor.

Den används vid besvär i magen och tarmen, men också i mun och svalg, till exempel vid irritation, inflammation eller sår.

Läkemalva används både för matsmältningen och urinvägarna. Rötterna används ofta i te eller tinktur, medan blad och blommor även kan användas färska eller torkade, till exempel i sallad eller som te.

Läkemalva används också vid hosta och torr irritation i luftvägarna, just tack vare sin slembildande effekt.

Maskros Taraxacum Officinake

Maskros används för att stödja lever och njurar. Den är särskilt känd för sin milda renande verkan och används för att hjälpa kroppen att göra sig av med slaggprodukter.

Både blad och rötter innehåller bitterämnen som sätter igång matsmältningen. De stimulerar produktionen av magsaft och galla, vilket gör att maten tas om hand bättre och att leverns arbete underlättas. Maskros används vid trög mage, låg aptit och när matsmältningen känns långsam.

Allt på maskrosen går att använda. På våren äter vi de späda bladen i sallad eller pressar blad och stjälkar till juice. Blommor kan användas i sallad. Rötterna används färska eller torkade, till exempel i chai te eller i tinktur.

Läkevänderot (Valeriana officinalis)

Vänderot används framförallt för nervsystemet. Den är mest känd för sin lugnande och avslappnande verkan och är bra vid oro, stress och sömnsvårigheter.

Den är muskelavslappnande och används vid till exempel magkramp eller när magen är gasig.

Jag använder främst roten i te och i tinktur men även bladen och blommorna i te.  När man gör te av roten, sjuder jag den, och då sprider sig en jordig och sött lukt som man antingen uppskattar eller har svårt för. Det är väldigt rogivande att ta en kopp te på kvällen och det hjälper en att komma in i en djup avslappning.

Oavsett vilka rötter jag gör tinktur av tvättar jag dem noggrant och hackar dem i mindre bitar.

Därefter fyller jag en glasburk och täcker växtdelarna med starksprit (minst 35 %). Det kan ibland behöva fyllas på med mer sprit efter några dagar, eftersom även rötterna suger åt sig en del vätska.

Burken får stå i rumstemperatur i cirka en månad, ibland upp till ett halvår. Under den första tiden rör jag om eller skakar burken dagligen för att rötterna inte ska mögla.

Därefter silar jag bort rötterna och slår samman tinkturen från rötterna med de tinkturer som gjorts på blad, blommor och frön. Tinkturen håller i många år och förlorar inte sina aktiva ämnen.

Jag tar en tesked av de beska dropparna, utspädd i lite vatten, 1–2 gånger om dagen, helst cirka 30 minuter före måltid.

Jag har själv aldrig använt tinkturer under graviditet eller amning och ser det som viktigt att inte använda örtpreparat utan god kunskap och medicinsk rådgivning. Den som har kunskap kan göra egna bedömningar, men vid osäkerhet kring hur örter kan samverka med läkemedel bör man alltid först ta kontakt med läkare.

Det här är helt enkelt mitt sätt att blanda en tinktur av beska örter.

Ylvali