Ett nytt år

Ett nytt år öppnar sig, med nya möjligheter att välja vägar som för oss framåt.
Med framåt menar jag inte snabbare, högre eller mer, utan djupare. Vägar som stärker både oss själva och naturen omkring oss. Vägar som hjälper oss att förstå henne bättre, så att vi kan fatta klokare beslut, för oss själva och för helheten.

Jag frågar mig ofta:
Hur kan jag stärka min riktning och min inre kraft?

När jag möter människor som på olika sätt försöker göra skillnad, väcks något i mig. Det ger mig kraft att fortsätta tro att det jag gör faktiskt spelar roll. Vi är alla olika, med olika förutsättningar och därför finns det heller ingen mening i att jämföra våra vägar. Det viktiga är inte hur vi gör, utan varför. Intuitionen har en plats här. Vår inre känsla för vilken värld vi vill bidra till. Den bilden blir som en röd tråd genom våra handlingar.

För mig har det handlat om att leva så nära naturen som möjligt. Att odla min egen mat, samla, skörda, lära mig leva med det som finns omkring mig och att inte låsa fast mig i för många behov. När det får vara lekfullt blir det levande. När det blir för allvarligt, riskerar det att skapa rädsla och tyngd.

Jag har alltid dragits till naturfolk och deras sätt att leva, deras kunskap om överlevnad, men också deras relation till livet självt. Där finns något djupt mänskligt som jag längtar efter. Jag har känt mig som mest hemma när jag fått leva nära naturen, bortom yttre brus och krav, med sysslor som ger mening: att ta hand om maten, jorden, gemenskapen. Att möta människor som inte drivs av snabba belöningar, utan av långsiktighet och omtanke.

När jag möter sådana människor känner jag mening. Vi behöver inte göra saker på samma sätt men vi kan alla hitta vår egen väg till ett liv i större samklang med jorden och varandra.

I mötet med andra speglar vi oss. Jag bär med mig det som berör mig, det som hjälper mig att växa. Att bli en bättre människa, för mig, handlar om att visa omsorg, lyssna, finnas där. Det handlar också om att känna sig levande och den känslan väcks i det enkla: att sitta vid en eld, bada i en sjö, rensa ogräs, skörda, laga kläder, skapa, krama mina barn, dela tystnad och samtal. Att få känna att jag duger, precis som jag är.

Vi har alla en plats. Ett kall. En mening. Och kanske är det viktigaste vi kan ge varandra just det känslan av meningsfullhet, och omsorgen om livet omkring oss.

Jag ser mig själv som en del av jorden. Inte skild från den, utan invävd i den. Min energi rör sig genom mig och vidare, i samspel med annat liv. Jag behöver inte förstå allt, det räcker att känna tillhörighet. Jag gör det jag kan, så gott jag kan, och lär mig längs vägen.

Jag behöver inte göra rätt hela tiden. Det viktiga är riktningen. Intentionen för mig alltid tillbaka till balans.

Jag hoppas att detta år för med sig många möten med människor och platser, kända och okända. Mitt kall är att fortsätta odla. Att bjuda in liv, och att våga vara öppen, mjuk och tolerant.

Några saker hjälper mig att minnas min riktning:
att be varje morgon.
att samlas vid fullmåne med andra, dela det som rör sig inom oss, utmaningar, glädje, insikter.

Det påminner mig om att vi är en del av något större.
Och att även vår lilla del har betydelse.