Vi är hemma igen – men på ett nytt sätt
Två säsonger utomlands, och nu är vi inne på vårt andra år sedan vi flyttade hem till Sverige igen. Anledningen till att vi valde att lämna Sverige en period var enkel: Vidar trivdes inte i skolan, och vi visste att vi aldrig skulle kunna förlåta oss själva om vi inte försökte förändra något som verkligen kunde göra skillnad för honom.

När vi sedan bestämde oss för att stanna i Sverige valde vi därför en annan skola, även om det innebar att vi inte kunde återvända till gården på samma sätt som när vi bodde där på heltid. Att vara borta så länge, i perioder under två års tid, gjorde att vi började se gården med nya ögon.

Vi hade trots allt levt där i 15 år. I ett litet, orenoverat hus, med liten inkomst och tre barn. Länge utan toalett inomhus, och när vi väl byggde en, valde vi en mulltoa. För att det känns viktigare att skapa fungerande kretslopp som betyder något både för oss och för naturen runt omkring. Det kanske innebär mindre lyx, men för oss är det en form av lyx att vara mer oberoende och att veta att allt har ett syfte.

Från avföring och utlandsvistelse till hur vi lever idag: i ett hus bara 25 minuter från gården. Vi kan till och med cykla dit, genom några av Åsnens vackra uddar och längs den gamla banvallen. Gården är fortfarande en del av oss, och vi är en del av den. Men nu får även andra uppleva den.

Vi fortsätter utveckla odlingarna och markerna så mycket vi kan. På våren bor jag där ute, rensar och planterar. På sommaren flyttar hela familjen dit fast inte in i huset. Det hyr vi ut. I stället bor vi i den gamla gethagen, där Dagar byggt en utesäng åt mig och ett praktiskt utekök. Vi campar helt enkelt på vår egen gård hela sommaren.



Det här sättet att leva hade inte fungerat om inte barnen gillat vildmarksliv, för bekvämligheter har vi få även om vi själva tycker att vi har det väldigt bra och har allt vi behöver. Visst skulle ladugårdstaket behöva bytas, men det klarar sig några år till, och mycket kan hända under tiden.


Vi rör oss alltid med en slags plan eller vision, men den växer fram tillsammans med platsen och omgivningen. Det kan handla om att köpa begagnat material för att renovera ett uthus, bygga ett utekök, byta växter med grannar eller rädda sådant som annars skulle grävas bort. Vi värdesätter det mesta och undersöker om det kan användas på något sätt. Det var så vi byggde upp gården från början, med återbrukade material och så försöker vi också tänka kring avfall. Allt kan användas igen: brädor, plåt, fönster, jord, fekalier, vatten, gräsklipp, löv, växtrester.

Den här hösten lärde vi oss också att göra biokol i större mängd än tidigare, av kvistar runt det område där vi nu gräver en större damm. Vi har gjort biokol förr, men aldrig så här enkelt eller i den här skalan. Det var Gunnar, som bor nära gården, som lärde oss. I gengäld ville han att vi skulle ta hand om en kattunge, en bra byteshandel om du frågar oss.


Biokol är som ett batteri: vi laddar det med urin och vatten, och sedan lagrar det näringen i jorden och förser växterna med den. För oss som lagrar mycket urin blev biokol plötsligt ett perfekt sätt att binda in den på ett meningsfullt sätt. Dessutom dämpar den lukt i kompost, gödselvatten och urin, och vi har börjat använda den i planteringsjord, inomhusodling och maskkompost. Biokolen har blivit en viktig del av vårt sätt att odla, och vi kommer fortsätta experimentera för att hitta fler användningsområden.
Jag delar gärna mer i kommande inlägg, för nu är det äntligen dags att väcka liv i bloggen igen



